Mina och Ishiguros tankar kring boken

Vi är hela tiden medvetna om nedräkningen - Kazua Ishigoru. DN.

Detta är vad författaren säger om sin bok "never let me go".
 Jag kan inget än att hålla med honom.
Boken hat väckt stora frågor hos mig så som, i vilken ålder bör man dö?
Kan man vänta med vissa saker? tar vi vissa saker förgivet?
Vi förväntar oss att göra vissa saker i ett viss  ålder.
Exempelvis många har för sig att skaffa familj, karriär när man har fyllt trettio år.
Eller när vi har fyllt 25 år så ska man vara färdigutbildat.
Detta visar bara att vi är medvetna om att vi så småningom ska dö.

Men vad prioriterar man då vi vet  att slutet är nära?
Enligt Ishigoru blir vänskap viktigt.
Delvis kan jag hålla med, men jag anser att även om vi är medveten om nedräkningen, förnekar vi det.
Det är därför vi fokuserar mer på att skapa ett karriär, vi satsar på nåt som tar långt tid just eftersom att det hjälper oss att förneka att när som helst kan vi dö.
Men när man får en dödlig sjukdom eller blir gammal och vet att döden är nära, det är då man prioriterar vänskap och kärlek.
Nu när jag tänker efter så måste jag hålla med Ishigoru, vårar karaktärer prioriterade inte vänskap och kärlek förrän de visste att slutet var nära.
Exempelvis så blev inte Tommy och Kathy ihop förrän Tommys sista tid i livet.
De blev inte ihop förrän de visste att slutet var nära.


En annan sak som jag tänkte på när jag läste boken var, vad är det som gör oss mänsklig?
våra känslor?
Våra organ?
Våra behov?
Jag kan reflektera dessa tankar i dagens samhälle, det finns människor ( individer såsom folkgrupper) som vi anser vara "mindre mänskliga/mindre värda"
Det diskuteras ständigt att det som gör oss mänsklig är våra känslor....men stämmer det?
Ungdomarna i berättelsen hade ju känslor, de kunde känna glädje såsom sorg.
Men fortfarande ansåg folket dem som omänskliga eftersom att de inte var "konstgjorda".
Vad är då mänsklig? 

The cottages

Nu har jag äntligen läst klart ut boken...men har jag blivit klokare?

Jag tänker berätta lite kort vad som hände efter eleverna fick veta om deras öde. 

Jo..det är så att när Tommy, Kathy och Ruth blev 16 år gammal, slutade de Hailsham och började på the cottage. Där får de ta hand om sig själva, de har inte längre några förmyndare.

Tommy och Kathy är fortfarande tillsammans. Ruth och kathy är fortfarande bästa vänner.
I denna del av berättelsen får man veta lite mer om deras ursprung.
I sidan 165 får Ruth reda av dem äldre boende att de har hittat Ruths "möjliga".
Ungdomarna har hört att någonstans ute i världen finns personen man är skapat ur. (föräldrar?)
Dock så tror inte Ruth att de har hittat hennes möjliga eftersom att kvinnan (ruths möjliga) arbetar i ett kontor.
I sidan 188 säger Ruth "De använder aldrig sig aldrig någonsin av sådana personer som den kvinnan.....Vi vet allihopa. Vi är skapade ur slöddret. Narkomaner, prostituerade, alkisar. lösdrivare...Det är därifrån vi kommer."'
Här får man veta att någon högre makt (antingen ett företag eller staten) ligger bakom ungdomarnas öde.
Under denna tid får ungdomarna också reda på en myt/ eller inte.
Enligt myten så kan par som är förälskade i varandra få uppskov i två år. Vilket innebär att man får umgås med den man älskar i två år innan man påbörjar sina donationer. 

Förhållandet mellan Ruth och Tommy försämras. Vid denna del av berättelsen  sker det ett triangeldrama mellan dessa tre barndomasvännerna. Även om Kathy inte erkänner/eller kommer på att hon har känslor för Tommy.
Man upptäcker att Kathy vill komma närmare Tommy, men Ruth hindrar henne.
Kathy klarar inte av att få uppleva allt detta så hon söker för att bli vårdare. Efter några månader lämnar hon " The Cottage" och utbildar sig till vårdare.

Kathy har ingen kontakt med Ruth eller Tommy förrän ungefär efter 10 år.
Ruth blir donator och Kathy blir hennes vårdare. De två gamla barndomsvännerna bestämmer att åka på en liten utflykt och de tar med Tommy, som de inte har haft kontakt med sen The Cottage.
Kathy förklarar för Tommy och Ruth att

saaaaaaaaaaaay what !!!

saaaaaay what
say what
saaaaaaaaaay what

du som läsare undrar nog varför jag endast skriver "say what".
Jo ,det ska jag berätta ...
fram till sidan s. 96 var jag fortfarande förrvirrad.

Efter S. 96 kan man undra om jag har forstått vad boken handlar om eller inte?

Innan jag berättar om s. 96 har hjälp mig med att ta reda på vad Hailsham är för slags skola, tänker jag skriva ner vad jag har hittils har fått reda på.

Nu är Kathy femton år gammal, det är även Ruth och Tommy.
Tommy och Ruth har blivit ett par..( är lite förvånad trodde att Katyh och Tommy skulle bli ett par, men ja.. tror de blir det senare i boken)
De har ännu inte fått reda på alla dessa mysterier; varför "madame" kommer till skolan och tar dem finaste teckningar? vad galleria är för nåt?
Varför det är så himla viktig med att vara kreativ?

Men man håller på att glömma dessa gamla mysterier eftersom att nu dýker det upp nya.
Tommy har ändrats, han är nu mycket lugnare av sig.
Men den största frågan dyker upp på s.96.
Det är en helt vanlig dag, ungdomarna och miss Lucy (en av förmyndarna) är i klubbhuset.
När Miss Lucy helt plötsligt får ett utbrott.
Hon berättar att barnen är skapade för att sedan kunna donera organ.
saaaaaaaaay what???
Nu förstår ni varför jag blogginläggets rubrik är "saaaaaaaaaaaaay what"
Jag fick läsa s. 96 om flera gånger för att kunna smälta in vad jag hade precis hade läst.
 Nu börjar saker och ting hänga ihop. Ingen av ungdomarna kan få barn så de bör vara klonade.
I dem första sidorna får vi ta reda på att Kathy är vårdare, och tar hand om donatorerna.
KATHY VÅRDAR PERSONER SOM DONERAR SINA ORGAN OCH SLUTLIGEN DÖR :0

Men efter att ha läst några kaptilar framåt så bläddrar jag igen till sidan 96. Varför gör jag det?
Ungdomarna tycks inte förstå hur allvarligt detta med donationer är.
Ingen utav ungdomarna ifrågasätter denna öde. Men ungdomarna har alltid på nåt sätt fått veta om detta redan innan. De har fått veta det i små mängder så när det kommer slutligen ut vad det är som väntar dem så blir dem inte förvånad istället accepterar dem det.
Här dyker den ständiga filosofiska frågan " vad är det som bestämmer vad som är rätt, och vad som är fel?"
- majoriteten.
Ja, det är väl det som är svaret..eller?
Dessa ungdomar har aldrig stöt på det yttre världen. Utan har varit isolerad och lärt sig att det rätta vägen är att donera organ.
Därför reagerar de inte när Miss Lucy slutligen berättar vad som väntar dem.
 Men jag tycker ändå att det är väldigt orealiskt att alla ungdomar reagerar på samma sätt.
Det har visat sig att människor som har fått samma uppväxt utvecklats till olika individer med olika åsikter. Hur kan alla dessa ungdomar ha samma åsikt? Det bör finnas någon som har andra tankar och ifrågasätter dess öde.
"De oskuldsfulla " är baserad av en sann berättelse. Det handlar om en  särskild sekt vid namn "Guds barn". Där uppfostras barnen med tron att sex med barn och vuxna är nåt bra.
Dock reagerar en reagerar en stor del ungdomar och lämnar sekten. Barnen kom aldrig i kontakt med det yttre världen så dem kom aldrig i kontakt med ett samhälle där detta ansågs som tabu och olagligt.

Kanske reagerar ungdomarna i Hailsham på detta senare i boken?  kanske dem inte reagerar alls?
Det får vi se

Kreatvitetens gränser

Hej
Jag har fått som uppgift i skolan att blogga om boken "Never let me go"  av Kazuo Ishiguro.
Efter att ha läst tre kapitlar har jag bestämt mig för att döpa bloggen till "Kreativitetens gränser" och det första blogginlägget.
För att det är det intrycket jag får efter att ha läst de tre första  kapitlar.
Kathty, Ruth och Tommy är två ungdomar som går på internatskolan Hailsham i England.
Men Hailsham är ingen vanlig internatskola, där står kreativiten i centrum, Barnen får ständigt teckna, skriva poesi, läsa m.m

I början av den första kapitlet stöter vi på huvudpersonen Kathy i vuxen ålder. Kathy är 31 år gammal och arbetar som vårdare . Hon tar hand om donatorer.  Redan här fångar författaren mig lite.  Man får inte veta särskild mycket vad donatorerna gör, vad dem donerar förutom att Kathy tar hand om dem och att hon har vårdat hennes gamla klasskamrater från Hailsham.
Vi får följa Kathy när hon minns tillbaka till Hailsham och alla personer hon har stött på.
Ju mer man läser ju mer frågor dyker upp.  Under dem här tre kapitlar nämns aldrig elevernas föräldrar.
En viss dam  som kallas för "madame" brukar besöka skolan och väljer ut dem finaste målningarna och tar med dem till sin "Galleria".   Eleverna har förstås aldrig besökt denna "Galleria". Det ryktas också att "Madame" är rädda för barnen"
Eleverna har olika förmyndare som också är deras lärare.
Som jag nämnde tidigare är det viktigt att man är kreativ, skolan sätter stort press på eleverna så att dem blir så kreativa så möjligt.
Det är här en intressant karaktär dyker upp och som fångar mitt uppmärksamhet.  
Tommy framstås som "den svarta fåret" han anses vara mindre kreativ och blir
"mobbad" av eleverna.  Hans målningar blir aldrig utvalda av "madame".
Varför är det dåligt att Tommy inte är lika kreativ som dem andra eleverna?
Det är därför jag har döpt bloggen till "Kreativitetens gränser" . När är man kreativt? vem är det som avgör det?
Kathy är den enda av eleverna som förstår Tommy och så småningom utvecklats ett vänskap mellan Tommy och Kathy. Eleverna från Hailsham anser att Tommy har ett häftigt temperament. Själv anser jag att detta är ett vanligt reaktion hos unga pojkar. Ett exempel är när Tommy "vänner" inte väljer honom i deras lag när dem spelar fotboll. Tommy blir självklart sur och får ett litet utbrott. Vilken kille som helst i 13-års åldern skulle reagera på detta sätt.
Tommy och Kathy börjar misstänka att saker och ting ligger inte bra till i Hailsham. De börjar smått ifrågasätta "Galleriet" eftersom att dem aldrig har sett den, de börjar ifrågasätta förmyndarnas  konstiga beteénde.

Ja, efter att ha läst dessa tre kapitlar har jag inte blivit klokare, nej jag spenderar dagarna med att grubbla över alla saker man börjar undra över efter att man har läst dessa tre kapitlar.
Jag vet inte om jag är rädd att fortsätta läsa de kommande kapitlarna, jag vet inte om jag vill veta svaret på alla dessa frågor.