Kreatvitetens gränser

Hej
Jag har fått som uppgift i skolan att blogga om boken "Never let me go"  av Kazuo Ishiguro.
Efter att ha läst tre kapitlar har jag bestämt mig för att döpa bloggen till "Kreativitetens gränser" och det första blogginlägget.
För att det är det intrycket jag får efter att ha läst de tre första  kapitlar.
Kathty, Ruth och Tommy är två ungdomar som går på internatskolan Hailsham i England.
Men Hailsham är ingen vanlig internatskola, där står kreativiten i centrum, Barnen får ständigt teckna, skriva poesi, läsa m.m

I början av den första kapitlet stöter vi på huvudpersonen Kathy i vuxen ålder. Kathy är 31 år gammal och arbetar som vårdare . Hon tar hand om donatorer.  Redan här fångar författaren mig lite.  Man får inte veta särskild mycket vad donatorerna gör, vad dem donerar förutom att Kathy tar hand om dem och att hon har vårdat hennes gamla klasskamrater från Hailsham.
Vi får följa Kathy när hon minns tillbaka till Hailsham och alla personer hon har stött på.
Ju mer man läser ju mer frågor dyker upp.  Under dem här tre kapitlar nämns aldrig elevernas föräldrar.
En viss dam  som kallas för "madame" brukar besöka skolan och väljer ut dem finaste målningarna och tar med dem till sin "Galleria".   Eleverna har förstås aldrig besökt denna "Galleria". Det ryktas också att "Madame" är rädda för barnen"
Eleverna har olika förmyndare som också är deras lärare.
Som jag nämnde tidigare är det viktigt att man är kreativ, skolan sätter stort press på eleverna så att dem blir så kreativa så möjligt.
Det är här en intressant karaktär dyker upp och som fångar mitt uppmärksamhet.  
Tommy framstås som "den svarta fåret" han anses vara mindre kreativ och blir
"mobbad" av eleverna.  Hans målningar blir aldrig utvalda av "madame".
Varför är det dåligt att Tommy inte är lika kreativ som dem andra eleverna?
Det är därför jag har döpt bloggen till "Kreativitetens gränser" . När är man kreativt? vem är det som avgör det?
Kathy är den enda av eleverna som förstår Tommy och så småningom utvecklats ett vänskap mellan Tommy och Kathy. Eleverna från Hailsham anser att Tommy har ett häftigt temperament. Själv anser jag att detta är ett vanligt reaktion hos unga pojkar. Ett exempel är när Tommy "vänner" inte väljer honom i deras lag när dem spelar fotboll. Tommy blir självklart sur och får ett litet utbrott. Vilken kille som helst i 13-års åldern skulle reagera på detta sätt.
Tommy och Kathy börjar misstänka att saker och ting ligger inte bra till i Hailsham. De börjar smått ifrågasätta "Galleriet" eftersom att dem aldrig har sett den, de börjar ifrågasätta förmyndarnas  konstiga beteénde.

Ja, efter att ha läst dessa tre kapitlar har jag inte blivit klokare, nej jag spenderar dagarna med att grubbla över alla saker man börjar undra över efter att man har läst dessa tre kapitlar.
Jag vet inte om jag är rädd att fortsätta läsa de kommande kapitlarna, jag vet inte om jag vill veta svaret på alla dessa frågor.