Mina och Ishiguros tankar kring boken

Vi är hela tiden medvetna om nedräkningen - Kazua Ishigoru. DN.

Detta är vad författaren säger om sin bok "never let me go".
 Jag kan inget än att hålla med honom.
Boken hat väckt stora frågor hos mig så som, i vilken ålder bör man dö?
Kan man vänta med vissa saker? tar vi vissa saker förgivet?
Vi förväntar oss att göra vissa saker i ett viss  ålder.
Exempelvis många har för sig att skaffa familj, karriär när man har fyllt trettio år.
Eller när vi har fyllt 25 år så ska man vara färdigutbildat.
Detta visar bara att vi är medvetna om att vi så småningom ska dö.

Men vad prioriterar man då vi vet  att slutet är nära?
Enligt Ishigoru blir vänskap viktigt.
Delvis kan jag hålla med, men jag anser att även om vi är medveten om nedräkningen, förnekar vi det.
Det är därför vi fokuserar mer på att skapa ett karriär, vi satsar på nåt som tar långt tid just eftersom att det hjälper oss att förneka att när som helst kan vi dö.
Men när man får en dödlig sjukdom eller blir gammal och vet att döden är nära, det är då man prioriterar vänskap och kärlek.
Nu när jag tänker efter så måste jag hålla med Ishigoru, vårar karaktärer prioriterade inte vänskap och kärlek förrän de visste att slutet var nära.
Exempelvis så blev inte Tommy och Kathy ihop förrän Tommys sista tid i livet.
De blev inte ihop förrän de visste att slutet var nära.


En annan sak som jag tänkte på när jag läste boken var, vad är det som gör oss mänsklig?
våra känslor?
Våra organ?
Våra behov?
Jag kan reflektera dessa tankar i dagens samhälle, det finns människor ( individer såsom folkgrupper) som vi anser vara "mindre mänskliga/mindre värda"
Det diskuteras ständigt att det som gör oss mänsklig är våra känslor....men stämmer det?
Ungdomarna i berättelsen hade ju känslor, de kunde känna glädje såsom sorg.
Men fortfarande ansåg folket dem som omänskliga eftersom att de inte var "konstgjorda".
Vad är då mänsklig? 

The cottages

Nu har jag äntligen läst klart ut boken...men har jag blivit klokare?

Jag tänker berätta lite kort vad som hände efter eleverna fick veta om deras öde. 

Jo..det är så att när Tommy, Kathy och Ruth blev 16 år gammal, slutade de Hailsham och började på the cottage. Där får de ta hand om sig själva, de har inte längre några förmyndare.

Tommy och Kathy är fortfarande tillsammans. Ruth och kathy är fortfarande bästa vänner.
I denna del av berättelsen får man veta lite mer om deras ursprung.
I sidan 165 får Ruth reda av dem äldre boende att de har hittat Ruths "möjliga".
Ungdomarna har hört att någonstans ute i världen finns personen man är skapat ur. (föräldrar?)
Dock så tror inte Ruth att de har hittat hennes möjliga eftersom att kvinnan (ruths möjliga) arbetar i ett kontor.
I sidan 188 säger Ruth "De använder aldrig sig aldrig någonsin av sådana personer som den kvinnan.....Vi vet allihopa. Vi är skapade ur slöddret. Narkomaner, prostituerade, alkisar. lösdrivare...Det är därifrån vi kommer."'
Här får man veta att någon högre makt (antingen ett företag eller staten) ligger bakom ungdomarnas öde.
Under denna tid får ungdomarna också reda på en myt/ eller inte.
Enligt myten så kan par som är förälskade i varandra få uppskov i två år. Vilket innebär att man får umgås med den man älskar i två år innan man påbörjar sina donationer. 

Förhållandet mellan Ruth och Tommy försämras. Vid denna del av berättelsen  sker det ett triangeldrama mellan dessa tre barndomasvännerna. Även om Kathy inte erkänner/eller kommer på att hon har känslor för Tommy.
Man upptäcker att Kathy vill komma närmare Tommy, men Ruth hindrar henne.
Kathy klarar inte av att få uppleva allt detta så hon söker för att bli vårdare. Efter några månader lämnar hon " The Cottage" och utbildar sig till vårdare.

Kathy har ingen kontakt med Ruth eller Tommy förrän ungefär efter 10 år.
Ruth blir donator och Kathy blir hennes vårdare. De två gamla barndomsvännerna bestämmer att åka på en liten utflykt och de tar med Tommy, som de inte har haft kontakt med sen The Cottage.
Kathy förklarar för Tommy och Ruth att